Göm menyn

Skejtande professor brädar alla

Bild: Gerhard Andersson, professor och skejtare. Foto: Privat.Gerhard Andersson är LiU:s mest prisade psykolog och vinnare av nordiska medicinpriset. Han har dubbla doktorsexamina, 500 vetenskapliga artiklar och 18 utgivna böcker bakom sig. Men i skateboardhallen spelar det där ingen roll.

När Gerhard Andersson började åka skateboard i slutet av 70-talet var han tolv år gammal. Tillsammans med kompisarna Tony Hesse och Mikael Nyqvist trotsade han Norrköpings lokala ordningsföreskrifter som förbjöd skateboardåkning på allmän plats och på avsides platser snickrade de sina egna ramper.

- Skateboardåkning förbjöds snabbt i de flesta städer när det blev modernt Sverige, berättar Gerhard Andersson. I Norge var det totalförbjudet. Kanske berodde det på att skateboarden kom från USA, det här var ju på 70-talet, och att en vetenskaplig rapport från USA berättade om en kille som omkommit när han åkte skateboard och blev påkörd av en bil. Vuxenvärlden drog slutsatsen att skateboard är farligt och förbjöd det på allmän plats.

Men Gerhard Andersson överlevde och fortsatte åka på sin skateboard. Så småningom tog dock studierna och andra intressen över.
- Man blir påverkad av sin omgivning, av andra människor och av modet. Under studietiden i Uppsala började jag spela i olika band och i studentorkester. Sen tog jobb och forskningen överhand. Men under studietiden åkte jag fortfarande ibland på somrarna när jag kom hem till Norrköping och när jag var runt 21-22 år var jag fortfarande ganska duktig.

Det skulle ta sådär 30 år innan Gerhard Andersson ställde sig på en skateboard igen. Och det som fick honom att göra det var när han för ett år sedan råkade gå förbi ett skyltfönster i Stockholm och fick syn på en exakt sån bräda han själv hade i slutet av 80-talet, med en dödskalle i tuff grafik.
- Det var något som slog an i mig – Vill ha!

Idag är ”vill ha” bara några knapptryck bort. Och sen var steget till skatehallen i Norrköping inte långt. Något vingligt till att börja med, lite ängsligare för skador, inte alls olagligt längre. Men precis lika roligt som förr.
- När jag ställde mig på brädan igen kände jag mig först helt yr, men redan första dagen kunde jag åka ner för kanten på rampen och sen blev det bara fler trick. Nu åker jag varje helg. Jag slår mig ibland en del, och för oss gubbar är skydd ett måste, men åkningen ger en sån kick, att göra något så fysiskt och i en miljö där dubbla doktorsexamina inte spelar någon som helst roll.

Då, i slutet av 70-talet, fanns inga vuxna i skatevärlden. Det fanns inga tränare och åkningen gjordes mer eller mindre i hemlighet.
- Baksidan av det var att det förekom en del mobbning och pennalism mot yngre, säger Gerhard Andersson. Idag är det inte alls så med flera generationer av åkare. När någon i skatehallen gör något bra, dunkar de andra skateboarden uppmuntrande i rampen. Jag ser kopplingen till KBT-terapin där förstärkning av beteende är central. Det här dunkandet ger omedelbar belöning.

Bild: Gerhard Andersson egendesignade bräda. Foto: PrivatFörmodligen har Gerhard Andersson inte så många skejtande professorskolleger. Men han är absolut inte den enda 50-åringen som skatar.
- Det verkar som att det är vi, som det gått rätt bra för i livet, som fortsatt eller tagit upp åkandet igen. I Sverige är vi minst ett 100-tal åkare i min ålder och i USA finns en facebook-grupp för skejtare över 50 år med över 9 000 medlemmar.
Skatevärlden är mer prylfixerad nu, upplever Gerhard Andersson och berättar stolt om sin egendesignade bräda, tillverkad av kompisen Tony Hesse.
- Han arbetar med att tillverka skateboards och har gjort en bräda till oss tre författare med de tre vise männen på (som rider på sina kameler mot en störtande skateboard istället för en stjärna). Jag är inte själv religiös men intresserad av religion, så pass att jag läst in en teologie kandidatexamen på senare år.

Bild: Boken Skateboard i Norrköping.Det återupptagna intresset gjorde att Gerhard Andersson fick närmare kontakt med sina gamla skateboardkompisar igen, Mikael Nyqvist och Tony Hesse. Tillsammans bestämde de sig för att skriva boken ”Skateboard i Norrköping”, utgiven på eget förlag. Utgångspunkten är Norrköping och minnen här ifrån. Men skateboardfenomenet var och är ungefär det samma i hela landet. ”Vi går igenom olika platser, prylar och epoker samt skildrar händelser och minnen från olika perioder” läser man i bokens baksidestext. Dåtida och nutida skateboardåkare har intervjuats och Gerhard har gjort en gedigen research. I boken finns också en stor mängd bilder.
- Det fanns en kille som fotograferade mycket på den tiden. Och otroligt nog hade han sparat på dessa bilder. Vi fick även bilder av andra och totalt har vi fått ihop mer än 400 bilder varav ett hundratal finns med i boken, berättar Gerhard.

I sitt researcharbete med boken har Gerhard Andersson kunnat konstatera att det inte finns särskilt mycket forskning om skateboard. Har han kanske hittat ett nytt område att forska i här?
- Tanken har slagit mig. Men nej, jag tror att jag kanske ska låta det här bara vara ett intresse och tagga ner på det akademiska. Det är kul att åka och det har varit väldigt roligt och kreativt att jobba ihop med mina gamla kompisar med boken. Jag är nöjd med det.

Bokfakta:

Titel: Skateboard i Norrköping.

Författare: Gerhard Andersson, Tony Hesse och Mikael Nyqvist

Om författarna: Författarna till boken är en psykologiprofessor, en skateboardhallföreståndare och en jurist. De började åka skateboard i slutet av 1970-talet och träffa än idag för att åka tillsammans.

Kan köpas: I nätbokhandeln eller av Gerhard Andersson direkt.

 

Rörligt:

Se den skejtande professor Gerhard Andersson åka i Skatehallen i Norrköping

 


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: Mon May 02 15:41:37 CEST 2016