Göm menyn

Nu kan Randi tömma HR-hjärnan

Från arbetsmarknadspolitisk åtgärd till HR-direktör. Så kan det gå, även om man har målet att bli gymnasielärare i Jämtland. Nu tar Randi Hellgren av klockan, lägger undan kalendern och tömmer HR-hjärnan.

LiU är 42 år gammalt som universitet. Under de åren har det bara funnits tre HR-direktörer, eller personalchef som det hette förut. Randi Hellgren är den andra i ordningen. Men så var det inte alls tänkt.
- Jag kommer från en liten ort i Jämtland och läste på gymnasiet i Östersund. Både jag och min man hade målet klart utstakat; vi skulle bli gymnasielärare i Östersund.

Bild: Randi HellgrenVägen dit gick via LiU och studier i beteendevetenskap och samhällsvetenskap. Tanken var att sedan ta ett praktiskt pedagogiskt år i Stockholm eller Malmö. Men medan hon väntade på att maken skulle bli klar med sina studier behövde hon ett arbete.
Från Arbetsförmedlingen fick hon erbjudandet att arrangera tekniska dagar på dåvarande IKP, Institutionen för konstruktions- och produktionsteknik. Så kom beteendevetaren in på Tekniska högskolan.
- Jag tog projektet i hamn och något intryck gjorde jag väl, för efter det fick jag jobb som institutionssekreterare på IKP.

Under den här tiden etablerade hon kontakt med Curt Karlsson som var personalchef då.
- Han hade koll på all personal och alla tjänster, berättar Randi. Han stoppade in mig där vikariat och korta anställningar uppstod. När ett vikariat närmade sig slutet gick jag till Curt Karlsson. Och så rullade det tills hon till slut hamnade på Medfak.
Efter tio år på Medfak hörde Curt Karlsson av sig och undrade om Randi ville bli rekryteringschef på Personal och planering, en av två byråer som fanns på universitetet då.

- Det var då som universitetet började växa och vi ansvarade för all rekrytering, berättar Randi.
Efter hand decentraliserades allt mer av personalarbetet till lokal nivå, lönesättning blev individuell och Randi blev först förhandlingschef och sedan PA-chef.
- Det var administrativt och operativt arbete, berättar Randi. Inget strategiskt inriktat arbete, den dimensionen fanns inte då.

Förändringen kom 2003 då Mille Millnert blev rektor.
- Han hade ett stort intresse och engagemang i personalfrågor. Han tog initiativet till strategikartan där två av bubblorna handlade om HR. Det var en milstolpe, det var då det strategiskt inriktade HR-arbetet började.
Randi fick förutsättningar att rekrytera specialister inom områdena rekrytering, arbetsmiljö, lika villkor, ledarskap och medarbetarskap.
- Åren mellan 2005 och 2010 är de bästa i mitt arbetsliv. Med en rektor som betonade att HR-arbetet utgör en delkomponent i byggandet av attraktiva akademiska miljöer och som gav förutsättningar att rekrytera HR-specialister. Vilket flow vi hade, vilken nybyggaranda.

Listan över saker som Randi och hennes medarbetare genomförde under de här åren kan göras lång. Det är saker som gjort att LiU uppfattats vara ett universitet som legat i framkant och som varit en förebild i universitetssverige inom HR-området.
Som att införa lönesättande samtal, att tidigt gå från MBL till samverkan, att som ett av de första lärosätena slå ihop jämställdhet med övriga diskrimineringsgrunder till Lika Villkor, att införa ett systematiskt arbetsmiljöarbete och att utveckla chefs- och ledarutbildningar.
- Men det är ett lagbygge, inget jag kunnat genomföra utan mina medarbetare, det vill jag lyfta fram. Och nu har vi en stadig grund att stå på.

Idag finns också 25 HR-konsulter ute i verksamheterna. Ytterligare ett sätt att lyfta HR-arbetet som idag alla förstår betydelsen av, menar Randi.
- På det här sättet professionaliseras arbetet. Det räcker inte med att man ”gillar att jobba med människor”, för att vara en professionell HR-konsult krävs relevant utbildning och erfarenhet.

Randi beskriver sig som värderingsstyrd vilket i hennes arbete märkts genom att hon systematiskt arbetat med processtyrning för att alla som arbetar inom HR ska göra lika och på så sätt säkerställa att alla medarbetare behandlas lika.
Verksamhetsperspektivet har varit viktigt för Randi. Fem, sex gånger om året har hon samlat prefekterna för att säkerställa att verksamhetsperspektivet beaktas i samband med förslag, och initiativ inom HR-området. Och lyssnat när de tycker att en idé är dålig eller timingen fel.

Hon har fått erbjudanden om att lämna LiU. Men ändå valt att stanna, ett helt yrkesliv.
- Jag gillar vår affärsidé; att utveckla ny kunskap och förmedla kunskap. Att få vara en del av det ger en sådan kraft. Det går inte att ta på, det är mer en känsla.
”Förmån” är ett ord som Randi gärna använder. Men har allting bara varit bra? Har det aldrig känts tungt eller tufft?
- Jobbet har varit utmanande och kalendern fulltecknad. Men jag triggas av utmaningar. Människor i min omgivning säger att jag är modig, tydlig och bra på att kommunicera, en hård person men med ett gott hjärta.

Professionen har också påverkat personligheten, menar Randi. Jobbhjärnan har alltid varit på. Under långa ensamma löpturer i skogen – där har hon fått tiden att reflektera.
- Man blir ensam på det här jobbet. Jag har inte velat ha personliga kopplingar på jobbet. Mina ”speaking partners” har jag haft i det nätverk som finns för landets HR-chefer vid 13 stora lärosäten. Det har varit ett andningshål, vi har ju alla ungefär samma utmaningar.

Nu har Randi haft förmånen att växla ner och tömma HR-hjärnan. LiU:s tredje HR-direktör, Pia Rundgren, är på plats sedan den 1 maj. Från årsskiftet blir Randi pensionär på heltid och kan ta sina långa promenader i skogen, läsa, umgås med barnbarnen, åka skidor och bygga om köket i det nyinköpta huset i hemtrakterna i Jämtland.
- Nu tar jag av klockan och lägger undan kalendern!

 

Text och foto: Elisabet Wahrby
2017-12-15

 


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: 2017-12-15