Göm menyn

Medveten brandingenjör byter sida

Foto av pappersloppaNär Annevi Fredäng gjorde brandsyn på LiU för Räddningstjänstens räkning såg hon bristerna i brandskyddsarbetet. Nu har hon bytt sida, som LiUs nya brandskyddskoordinator är det hon som ska rätta till bristerna.

Kanske är Annevi Fredäng än så länge mer känd bland studenterna än bland anställda. På Kalasmottagningen stod hon och delade ut ”pappersloppor” med texter och uppmaningar som på lite olika sätt berörde brandsäkerhet.
- Jag tror, att om man är riskmedveten hemma så tar man med sig den medvetenheten överallt, säger Annevi. Jag vill göra människor säkerhetsmedvetna.

Både tjänsten som brandskyddskoordinator och Annevi är nya. Annevi började i augusti och har sedan dess medvetet hållit en ganska låg profil.
- Just nu försöker jag lära känna människor och lokaler. Jag har velat hinna hantera det som behövs och samtidigt sätta mig in i helheten.
Tjänsten som brandskyddskoordinator är delvis ny. Delar av den låg tidigare inom LFA. Det nya i tjänsten är att arbeta övergripande och långsiktigt med brandskyddsfrågor.

Foto av Annevi Fredäng, brandskyddskoordinatorDet är sällsynt med bränder på universitet. Skolbränder inträffar, oftast då på kvällar och nätter, men väldigt sällan på universitet. Det som är riskfyllt här är labbverksamheten som, om det skulle uppstå en brand, kan få stora konsekvenser. Det förekommer ju också partyverksamhet i lokalerna här som kan innebära en risk. Men generellt sett är inte universitet en farlig miljö.

Hur är brandskyddet på LiU?
- Jag upplever att man inte har hunnit få en systematik i brandskyddsarbetet och därmed ingen trygghet. Jag tror att få vet vad de ska göra om det händer något. Vem kollar att utrymningsvägar är fri? Vem ser till att lokaler utryms vid en brand? Brandövningar har förekommit men alla verkar göra lite på sitt sätt. Det saknas gemensamma riktlinjer.

Brandskyddet är en del av LiUs totala säkerhetsarbete. Annevi kommer att arbeta långsiktigt med strategier för brandskyddet, hon ska ta fram riktlinjer för hur avdelningarna ska jobba med de här frågorna och hon ska stötta avdelningarna och ge råd i brandfrågor. Men det är inte helt lätt att ha gemensamma riktlinjer för fyra campus som ser olika ut och har olika verksamheter. Valla ligger i utkanten av stan, där är ganska folktomt på kvällar och helger. Campus Norrköping ligger mitt i stan där människor rör sig dygnet runt, lokalerna är gamla men nyrenoverade. Och på US är fler aktörer än LiU inblandade.
- Det behöver inte bli ett problem, men man ska vara medveten om det. 

Annevi återkommer ofta till det här med medvetenheten.
- En stor del av brandskyddsarbetet handlar om att göra människor medvetna om vilka risker som finns.
I samband med större bränder och olyckor blir människor ofta mer medvetna om riskerna i sin närhet. Till exempel efter diskoteksbranden i Göteborg 1998, då 63 ungdomar dog, bland annat för att nödutgången blockerats och arrangörerna släppt in mer än dubbelt så många som lokalerna var godkända för.
- Men det hände för 14 år sedan, säger Annevi. Dagens studenter minns ju knappast den händelsen.

Annevi tog brandingenjörsexamen vid Universitetet i Lund 2002. Sedan dess har hon arbetat på Räddningstjänsten i Östra Götaland, just med såna här frågor.
Varför blev du brandingenjör?
- Jag var en mönsterelev i skolan hemma i Motala, med höga betyg. Men jag ville jobba med något där jag kunde kombinera teori och praktik. Ingen av mina föräldrar jobbar i den här branschen, så det är inget ärvt yrke. Möjligen har jag någon släkting som varit deltidsbrandman.
Varför sökte du jobbet på LiU?
- Jag ville se mitt arbete från andra hållet, från brukarperspektivet. Jag har gått omkring och sagt till andra hur de ska göra, nu måste jag göra det själv.

 

Text och foto: Elisabet Wahrby
20012-10-12

 

 


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: Mon Oct 15 15:53:30 CEST 2012