Göm menyn

Många visstidare i universitetsvärlden

Undervisning i lektionssalDrygt 40 procent av den forskande och undervisande personalen på LiU har inte en fast anställning. Fackförbundet Sulf har under hösten turnerat runt i landet för att informera om vilka rättigheter medarbetare med tidsbegränsad anställning har.

På LiU arbetar nästan 3 600 personer om man räknar in forskande och undervisande personal. Av dem har 1 450, alltså drygt 40 procent, någon form av tidsbegränsad anställning, vikariat eller allmän visstidsanställning, ALVA.
Och det här är siffror som LiU ingalunda är ensamt om, såhär ser det ut på alla landets universitet och högskolor.
- Det här handlar om trygghet, säger Åsa Rybo Landelius, ombudsman på Sveriges universitetslärarförbund, SULF, på LiU. Många upplever att de inte får besked om deras anställning ska fortsätta eller upphör förrän de sista dagarna. Många vågar inte heller säga vad man tycker, med en tidsbegränsad anställning vill man inte göra sig obekväm på arbetsplatsen.

Hotell- och restaurangbranschen lyfts ofta fram som värstingen när det gäller tidsbegränsade anställningar. Men när det gäller forskande och undervisande personal ligger universiteten på samma höga nivå.
- Från fackets sida anser vi att det är bättre att tillsvidareanställa människor och i så fall säga upp dem om det sen inte finns tjänsteutrymme, säger Åsa Rybo Landelius. Det gör de ju i till exempel bilindustrin och där är överblicken över framtiden ännu kortare och osäkrare än här.
Det finns olika former av visstidsanställning. Vikariat, för någon som till exempel är föräldraledig, eller allmän visstidsanställning, ALVA. Den som jobbat sammanlagt två år under den senaste femårsperioden blir inlasad, alltså måste erbjudas en tillsvidareanställning.
Men, enligt Åsa Rybo Landelius, räknas inte de olika anställningsformerna ihop. Det går alltså att stapla olika anställningsformer på varandra utan att de räknas ihop, helt lagenligt.
- Det finns exempel på människor som haft tidsbegränsade anställningsformer i uppåt 20 år, även om det inte är vanligt.

Åsa Rybo Landelius, SULFMånga vet inte hur det här med tidsbegränsade anställningar fungerar och vilka rättigheter man har. SULF har därför gjort en turné runt om på universitet och högskolor för att informera sina medlemmar om vad som händer när en tidsbegränsad anställning upphör.
- Vi får många frågor om A-kassan och Trygghetsavtalet, säger Åsa Rybo Landelius (bilden till höger). Det är en snårig värld och inte lätt för den enskilde att sätta sig in i. Som fast anställd omfattas man till exempel av Trygghetsavtalet redan efter ett år, som visstidsanställd först efter tre år. Trygghetsavtalet ger den anställde rätt till 80 procent av lönen och hjälp av Trygghetsstiftelsen om man blir uppsagd.

Vad händer då när en tidsbegränsad anställning upphör?
Ja, i bästa fall får man en tillsvidareanställning. Men minst en månad innan anställningen upphör ska man få besked om vad som händer.
- Arbetar man inom forskningen kan man själv vara aktiv och söka pengar, säger Åsa Rybo Landelius. Annars är vårt råd att gå till Arbetsförmedlingen redan första dagen som arbetslös. Man ska också vara noga med att hålla reda på sina anställningsavtal för att se hur länge man gått på de olika anställningsformerna. Och genom facket försöka få institutionerna att planera och utlysa tjänsterna.

- SULF har också anmält Sverige till EU-kommissionen i den här frågan. Det finns ett EU-direktiv som anger att man inte får stapla tidsbegränsade anställningar på varandra. Men Högskoleförordningen ger idag den möjligheten, säger Åsa Rybo Landelius.

Randi Hellgren, HR-direktörOm man ska se en akademisk karriär som ett alternativ till en karriär inom näringslivet så måste LiU vara en attraktiv arbetsgivare. Och med den akademiska karriärväg som LiU byggt upp, så är vi det.
Det menar Personaldirektör Randi Hellgren (bilden till vänster) och pekar också på det faktum att LiU som enda universitet i Sverige skapat möjlighet att tillsvidareanställa på meriteringsnivån nämligen på anställningen som junior universitetslektorer.
- Då är man normalt i den familjebildande åldern och då tycker vi att man bör överväga att ledigförklara en meriteringsanställning som är tillsvidare för att öka graden av attraktivitet.

När det gäller omfattningen av tidsbegränsade anställningar är universitetsvärlden lite speciell. Andra arbetsgivare har enbart Lagen om anställningsskydd, LAS, att förhålla sig till. Här har vi också Högskolelagen och Högskoleförordningen, HF och centrala kollektivavtal om postdocanställning och adjungerade lärare. Det går alltså att mixa HF med LAS-anställningar och anställningar som är reglerade i centrala kollektivavtal.  Är man riktigt kreativ kan man få ihop tidsbegränsade anställningar under 22 år.
- Men här har vi ett gemensamt intresse med facken att följa upp om vi ser mönster av att institutioner utnyttjar systemet. Vi för dialog med prefekterna och det finns exempel på institutioner som gått från väldigt många visstidsanställda till i princip noll.
- Men som stor arbetsgivare ska vi inte överutnyttja möjligheterna, fortsätter Randi Hellgren. Vi vill inte heller att människor ska glida in via LAS, vi vill att man ska rekryteras i konkurrens med andra. Det finns ett syfte med samtliga tidsbegränsade anställningar som det är viktigt att vi som är arbetsgivareföreträdare respekterar och förhåller oss till.

Jörgen Nissen, prefekt ISVInom Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, ISV, har man under senare år varit framgångsrika med att öka andelen tillsvidareanställda medarbetare. Vilket också är den långsiktiga ambitionen. Det menar Jörgen Nissen (bilden till höger), prefekt på ISV.
- Trots det tenderar vi att fortsätta anställa med tidsbegränsning. Och det kan vara motiverat ibland av verksamhetsrelaterade skäl. Till exempel när det gäller gästlärare och gästföreläsare som är aktiva i praktiken, främst i de vårdrelaterade utbildningarna.
Tidsbegränsade anställningar skapar mycket administration och för medarbetarna är det naturligtvis bättre att ha en tillsvidareanställning. Dessutom ökar konkurrensen om universitetslärarna. Dessa faktorer talar för att man kommer att tillsvidareanställa i större utsträckning, tror Jörgen Nissen.
- Vi måste bli bättre på att ibland våga tillsvidareanställa. Men då måste vi också bli bättre på att tyvärr kanske oftare tvingas avsluta anställningar.

Randi Hellgren kan hålla med om att det råder en viss försiktighet med att tillsvidareanställa. 2004 var första gången LiU tvingades säga upp någon på grund av brist på pengar. Sedan dess har ett 30-tal lärare sagts upp.
- Men om man tvingas gå på tidsbegränsad anställning för länge, finns risken att man söker sig härifrån. Och konkurrensen om lärarna kommer att öka i framtiden.

En stor del av de visstidsanställda är gruppen doktorander, omkring 700 personer. De kan inte vara något annat än visstidsanställda. En stor och växande grupp är de över 67 år, som inte heller kan tillsvidareanställas.
- Jag tror att LiU kommer att ligga runt 40 procent visstidsanställda inom gruppen forskande och undervisande personal även i framtiden, givet den karriärmodell som används idag, säger Randi Hellgren.

 

Text: Elisabet Wahrby
2012-12-20


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: 2013-02-19