Göm menyn

Hemligheten med lokalvården

Lena Asplund, lokalvårdareMedan många stora företag lagt ut lokalvården på entreprenad, har LiU valt att ha kvar den i egen regi. Lena Asplund är en av drygt 90 medarbetare på Lokalvården, den största avdelningen inom universitets-
förvaltningen.

Klockan sex en vanlig februarimorgon är Origo en väldigt ödslig plats, varm och ljus i kontrast till mörkret, snödrevet och kylan där ute, men ändå ödslig. Det är bara Lena Asplund som är vaken. Genom de tomma korridorerna kör hon städvagnen, på väg mot konferensrum 1.
- Jag brukar börja med att städa konferensrum, mötesrum och fikarum, innan folk börjar jobba och de blir upptagna. Sen kan jag ta kontorsrum, korridorer och toaletter. Det är ett fritt jobb, man kan lägga upp det lite som man vill.

Lena Asplund är en av drygt 90 medarbetare på Lokalvården. Alla är anställda av universitetet, LiU har valt att inte lägga ut städningen på entreprenad, något som blir allt vanligare. En rundringning till tio stora arbetsgivare i Östergötland, statliga, kommunala och privata, visar att samtliga har inhyrda firmor som sköter lokalvården. LiU har valt en annan väg.
- Vi säljer också städtjänster till externa företag, som VTI, SGI, Akademiska hus och Allkontroll, berättar Sofie Alexandersson, chef för lokalvården på LiU. Uppdragen har vuxit och vi har anställt flera nya lokalvårdare de senaste åren.

Sofie Alexandersson, chef lokalvårdenNya kommer in, men få slutar. Personalomsättningen på Lokalvården är låg, berättar Sofie Alexandersson (bilden till vänster).
- Många som kom in på 80-talet är fortfarande kvar. De som jobbat längst har varit här i 30 år. Medelåldern är omkring 50 år. Några har slutat för att börja plugga. Av två som slutat för att börja på andra städbolag har en kommit tillbaka. Jag tror det är ett bevis för att man trivs här.

Innan Lena Asplund började på LiU 1997 var hon lokalvårdare på Landstinget och städade på sjukhus.
- Först var det i Landstingets egen regi. Sen lades lokalvården ut på Partena, det som idag är Sodexo. Efter fyra år skulle städningen upphandlas igen och då kände jag att nej, jag orkar inte en sväng till och sökte mig till universitetet.
Nu är Lena en av två lokalvårdare som städar i Origo. Men jobbet handlar om mycket mer än att bara städa.
- Är vi lokalvårdare eller vad är vi egentligen? Vi tar hand om posten, fixar fika, och beställer kontorsmaterial. Jag höll på en halv dag med att försöka beställa en sån där liten grej som man tar bort häftklamrar med. Vad heter det? Och hur hittar man en sån?

Lena pratar på. Samtidigt som hon tömmer diskmaskinen, fyller på kaffemaskinen, plockar fram nya tepåsar, tömmer papperskorgar, torkar bord och diskbänk. Arbetet verkar sitta i ryggmärgen.
- Engångsdukarna måste vara den bästa uppfinningen, det här är mycket mer hygieniskt, men flergångsdukar används också. Och dammvippan, den är också en välsignelse. När man är lite kort i rocken som jag så når man bättre.
En förändring mot tidigare, på den tiden Lena arbetade inom Landstinget, är också att man använder mycket mindre kemikalier nu.
- Jag fick så mycket eksem av kemikalierna en period att jag fick ta tjänstledigt, säger Lena. Då passade jag på att plugga några år på KomVux. Och eksemet försvann.

Lena Asplund, lokalvårdareArbetet som lokalvårdare är fysiskt krävande. Därför är det få som arbetar hundra procent med enbart lokalvård.
- De flesta på avdelningen arbetar 75 procent, berättar Sofie Alexandersson. Några som arbetar hundra har andra arbetsuppgifter förutom lokalvård, till exempel viss administration. Det är tungt att städa åtta timmar varje dag. Och att städa offentliga lokaler är inte det samma som att städa hemma.
På Lokalvården arbetar man därför mycket med utbildning, bland annat i ergonomi. Och stor vikt läggs vid ”mjukvaran”.
- Vi ställer höga krav på social kompetens, fortsätter Sofie Alexandersson. Att man ska vara aktiv i gruppen och bidra till verksamhetens utveckling. Det är ett sätt att höja lokalvårdens status i den här akademiska världen.

Vid sjutiden börjar det droppa in folk i Origo. Alla hejar på Lena och någon som glömt nyckeln ber att få låna Lenas.
- Det händer jätteofta att jag får låna ut min nyckel till folk som glömt.
Lena Asplund, lokalvårdareSen får Lena gå och hämta en dammsugare. Textilmattorna har nämligen gjort sitt intåg på LiU. På gott och ont.
- Jag tror de lagts in för att vara lite ljuddämpande, säger Lena. Men de är tyngre att städa, de måste ju dammsugas.
Lena drar vidare med städvagnen, mot toaletterna utanför rektors rum. Hon fuktar moppgarnet och börjar moppa golvet. Och så får jag veta en hemlighet; pappershanddukarna och toapapperet här är av lite bättre kvalitet än på LiU:s övriga toaletter.

När kontorsrummen i Origo börjar fyllas av folk, då är det dags för frukost för Lena. I ett av fikarummen har redan några av kollegerna från LiU Service samlats. Mackor och kaffe dukas fram på bordet, snacket pendlar mellan privatlivet och jobbet. Idag är två killar från en möbelfirma här och ska montera skrivbord. Någon måste hjälpa dem? Men om Lena tar posten, så kan väl vaktmästaren ta hand om möbelkillarna? Dagens arbete fördelas.
- Som sagt, är vi lokalvårdare, eller vad är vi egentligen, skrattar Lena.

Text och foto: Elisabet Wahrby
2013-03-07


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: Thu Mar 07 12:13:20 CET 2013