Göm menyn

Från hålkort till ny LiU-webb

När Eva-Karin ”Cajsa” Andersson började arbeta på förvaltningen 1973 och Linköpings datacentral 1975 var hon den femte som anställdes. När hon nu går i pension har LiU-IT runt 140 anställda. Cajsa har under sina 42 år på LiU kunnat följa IT-utvecklingen på nära håll.

Bild: Cajsa Andersson.Cajsas historia på LiU började egentligen redan 1970 då hon började plugga här. Hon läste matte, informationsbehandling - numerisk analys och matematisk statistik. Någon renodlad datautbildning kan hon inte minnas fanns då och begreppet IT fanns inte alls.
- Då kallades det ADB eller informationsbehandling, minns Cajsa. Från början, innan studierna, hade jag nog tänkt att jag skulle bli matematiker, numerisk analys var mitt stora intresse. Men jag insåg att datorerna skulle komma att ta över allt mer.

Sedan dess har datorerna funnits med genom Cajsas hela långa yrkesliv. När hon efter studierna skulle ut och söka jobb, råkade det sammanfalla med att LiU:s dåvarande personalchef, Curt Karlsson, vände sig till Arbetsförmedlingen för att hitta kandidater som assistenter till halvårsuppdrag.
- Jag blev utplockad och intervjuad och fick en av ett handfull platser. Jag var den enda som kunde programmera, de andra hade andra inriktningar i sina utbildningar. Mitt första uppdrag var att göra ett lokalregister, ett system för LiU:s alla lokaler, som vid den här tiden bestod av A-, B- och C-husen på Valla.

Beställningsjobb mot första studieadministrativa systemet TRULT.Hur såg det ut på LiU när det gällde datorer och IT?
- Dataavdelningen, som kallades LIDAC, Linköpings datacentral, bestod under min studietid, av två personer; en chef/programmerare och en stansoperatris som stansade hålkort. Avdelningen hörde till MAI och satt i A-huset där det fanns en terminal där hålkorten lästes in via uppkoppling till Lunds datacentral (LDC), minns Cajsa. Studenter som gjorde programmeringsövningar i sin utbildning fick skriva in alla uppgifter på ett stansunderlag. Därifrån tog lärarna det till en dator, bland annat på Data Saab, där programkoden stansades in på hålkort av en operatris och därefter lästes in. Resultatet kom ut på löpande datalistor. Också forskarna fick hjälp på det här sättet.

Arbetet ledde efter en tid till en fast tjänst på förvaltningen/fastighetstjänst och Lidac som byråingenjör. Cajsa var då den femte personen som anställdes på LIDAC.
- Titeln handlade nog mer om lönenivån än vad man gjorde, säger Cajsa. Jag tror att min första månadslön låg på några tusen kronor och jag tyckte det var ofantligt mycket pengar. För min första lön (som praktikant på Data Saab) köpte jag en symaskin, för den andra på LiU en systemkamera.

Uppdraget med lokalregistret gjorde att Cajsa kom att fortsätta arbeta mot förvaltningen med andra administrativa system. Bland annat ett inventeringssystem för LiU:s utrustning som till exempel dyrare instrument. Tanken var att man skulle kunna låna av varandra istället för att köpa nytt. Men hon hade en mix av jobb på förvaltningen och på LIDAC där hon hjälpte forskare med programmeringsuppdrag främst fysikaliska/matematiska och statistiska tillämpningar och beräkningar.
- Jag fick också jobba med det första studieadministrativa systemet för TekFak, TRULT. På FilFak, dit min utbildning hörde, hade man matrikelkort på varje student där resultatet från tentor skrevs in, samt i studentens tentamensbok. Examensbeviset skrevs ut på skrivmaskin.

Hålkort. Första kortet till ett studok-jobb mot Lunds datacentral.Studok var nästa studieadministrativa system. Det kom runt 1977 och var föregångaren till det nuvarande Ladok. Studok körde vi också mot LDC via egna terminaler på skrivbordet.
- Vid denna tidpunkt fick vi också egna servrar, minns Cajsa. Tidigare hade vi delat datorhall med Landstinget. Vi hade vår terminaluppkoppling mot LDC för våra tillämpningar och körde våra administrativa system på landstingets datorer. Det var också vid den här tiden vi fick särskilda terminalrum, med ett tiotal skärmar i varje rum.

När Mac- och PC-datorerna gjorde sitt intåg kom också ordbehandling in i bilden. Innan var det terminalbaserad kontorssystem, som det hette på den tiden, alltså ordbehandling, mail och utskrifter.
- Jag gissar att det var i början av 80-talet och jag blev helt förtjust, säger Cajsa. Man hade en liten, liten Mac med disketter där man kunde spara ner på. Man fick alltid tänka på utrymmet för lagring och minne.

Broshyr för terminal mot Studok-systemet.Mac-och PC-datorerna gjorde att forskarna klarade sig allt bättre på egen hand och data-avdelningens hjälp efterfrågades allt mindre. Institutionerna kunde sköta sig bra själva och data-avdelningens inriktning blev mer de administrativa och centrala systemen som till exempel löne- och studieadministrativa systemen.
- Under åren har jag sett hur det pendlat fram och tillbaka mellan centralisering och decentralisering, säger Cajsa. Just nu har inte institutionerna egen IT-personal längre utan allt är centraliserat till LiU-IT.

Dagens studenter kan nog knappast föreställa sig dåtidens omständliga procedurer. Administratörer fick hjälpa alla studenter att registrera sig, det kunde de inte göra själva. Så småningom kom ett antal terminaler där studenterna själva kunde registrera sig. Terminalerna fanns i Origo och vid terminsstarter ringlade långa köer av studenter utanför byggnaden. Sen kom webblösningar och nu gäller enbart självbetjäning i datorer, paddor och telefoner.
- Studentportalen var vår första webblösning, minns Cajsa. Den kom 1999. Strax innan kom föregångaren till liu.se som hette infowebben och gjordes med hjälp av perl-mall. Om jag minns rätt fick vi Polopoly centralt 2004 och nu håller vi på med den nya LiU-webben. Men innan Internet var allt terminalbaserat. Allra först på webben hade vi statiska sidor.

Under Cajsas år på LiU har IT-avdelningen vuxit, från de två personer som fanns på LIDAC i början av 70-talet, till dagens ungefär 140 medarbetare.
- Min upplevelse är att vi vuxit stötvis vilket i sin tur bottnat i hur mycket stöttning som behövts. Många som läst här har försvunnit ut i näringslivet men sen kommit hit för att få hjälp. Under en period hade vi flera externa kunder, till exempel VTI och SGI som vi skötte lönesystemen för och några universitet som Mälardalen, Jönköping och Falun/Borlänge, som vi hjälpte med LADOK. Men nu har vi enbart intern verksamhet.

Datalistor.Vid några tillfällen har Cajsa fått erbjudanden om att flytta över till institution respektive ta jobb på nationell nivå, men tackat nej. Bara en gång har hon funderat på att sluta, vid en omorganisation då uppgifterna blev fler och medarbetarna färre.
- Men jag blev övertalad att stanna kvar.
När Cajsa nu går i pension, den 28 april, slutar hon som enhetschef för applikationsenheten. Då har hon arbetat i nästan 43 år på LiU. Plus de tre åren som student.
- Jag har svårt att sätta mig in i hur det kommer att kännas att inte engagera mig i jobbet längre. Men jag lever i nuet och hoppas titta framåt istället.

Vad ska du göra nu?
- När jag valde utbildning funderade jag på någon form av konstnärlig utbildning. Men jag fegade och valde att skaffa mig en utbildning som gav en trygg inkomst. Jag har alltid haft en kreativ fritid med hantverk i alla de former. Nu blir det mer av det. 

 

Text och foto: Elisabet Wahrby
2016-04-15

 

Bild 1: Beställningsjobb mot första studieadministrativa systemet TRULT, med hålkort som inmatning och resultat ut på lista.

Bild 2: Enskilt hålkort. Första kortet till ett studok-jobb mot Lunds datacentral.

Bild 3: Broschyr för terminal mot Studok-systemet. Levererades från nationell nivå, alla i hela landet hade samma terminaler.

Bild 4: Datalista med klassiska hålremsor.

 


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: 2016-04-15