Göm menyn

En dag på LiU

Johan Tjäder arbetar som drifttekniker för Akademiska Hus på Campus Valla. En ”vanlig” dag börjar med vattenläcka och slutar med attestering.

RattaKlockan är bara 7.00, men Johan Tjäders arbetsdag startar med ett ryck.
Ett så kallat ”A-larm”, det vill säga ett larm med högsta prioritet, har gått i Fysikhuset. Det läcker kylvatten från en maskin i ett labb och Johan Tjäder och hans kollega måste snabbt lokalisera läckan och åtgärda den.
– Men när det gäller labben måste vi alltid prata med labbansvarig innan vi gör någonting. Det kan ju handla om farliga ämnen.
Den labbansvariges namn står alltid på dörren till labbet. Han går lätt att få tag på, och problemet är snart åtgärdat. Läckan kan begränsas genom att maskinen stängs av och vattnet torkas upp. Driftteknikerna från Akademiska hus kan sedan gå tillbaka till sitt kontor och skriva av ärendet: Utredningen av läckan hamnar inte på deras bord, den gör IFM och deras tekniker själva.

PorträttTillbaka på kontoret kontrollerar Johan Tjäder larmdatorn, så att han inte har missat ett annat stort larm när han var borta. Sedan landar han i kontorsstolen för att gå igenom mejlen och felanmälningarna i systemet DeDu.
Jobbet som drifttekniker handlar mycket om tillgänglighet och flexibla lösningar. Larm går inte bara på arbetstid.
– Vi har en jourlista där jag står överst på mina hus, B-huset och L-huset. Händer något där utanför arbetstid så kontaktar en väktare mig. Periodvis vid dåligt väder, kyla, åska och regn, så får man nästan bo här! Det är utryckningar varje natt. Samtidigt har det här blivit bättre med åren.
Och Johan Tjäder vet vad han pratar om. Han är inne på sitt 18:e år på sin tjänst.

Klockan nio hörs det skrammel ute i fikarummet och Johan Tjäder och hans kollegor börjar så sakteliga röra sig ditåt. Alla på Akademiska hus morgonfikar tillsammans. Ett trivsamt sorl lägger sig över klirret från kaffekopparna och tuggandet på smörgåsar. Samtalen rör sig över allt från privata angelägenheter till problem i verksamheten. Som drifttekniker gäller det att vara generalist, och ha lite kunskap om mycket. Men den sammanlaga kunskapen i rummet är omfattande, därför handlar mycket av jobbet om att hjälpa varandra.

TelefonNär kaffet är urdrucket går Johan Tjäder tillbaka till sin dator samtidigt som han tar ett samtal från lokalvårdarna.
– Samarbetet med lokalvårdarna är oumbärligt. De börjar oftast lite tidigare än oss, och de upptäcker sådant som vi har nytta av att få veta snabbt: om det blivit stopp i en toa eller en vask, eller om något hänt i ett lunchrum, säger Johan Tjäder.
I datorn radas samtidigt en lång lista upp med felanmälningar som Johan sorterar, prioriterar och förbereder sig för att gå ut och åtgärda. Anmälningarna görs antingen direkt av anställda på under ”felanmälan på www.akademiskahus.se eller av kontaktpersonen på institutionerna.
– Men det behöver inte bara vara felanmälningar. Det kan också röra sig om förebyggande underhåll, funktionsprover eller en allmän översyn.

FläktJohan Tjäder beger sig ut på en tur till B-huset för att titta till ventilationen över labben, som snart ska få sig en genomgång. På väg tillbaka ringer mobilen för femtonde gången den här förmiddagen.
– Det är en kollega som tycker att det är dags för lunch, berättar han, och håller med. Nu kurrar det i magen.
Oftast äter driftteknikerna matlådor tillsammans i fikarummet och är det en lugn dag hinner alla äta upp i lugn och ro. Går många A-larm så blir det dock bråda tider för den person som har jouren med akuttelefonen.

KollegorEftermiddagen fortlöper som förmiddagen. Enklare arbeten, som att montera en hatthylla blandas med initiering av större projekt, som att en ny forskargrupp vill bygga om delar av ett av labben. Hela tiden kommer entreprenörer som snickare, målare, rörmockare och elektriker förbi Johans skrivbord i en strid ström för att fråga eller rapportera saker.

Framåt tre får Johan Tjäder några minuter för sig själv. Då jobbar han administrativt och hinner både fakturera och attestera flera jobb som måste bli klara innan dagen är slut.
För när klockan närmar sig fyra är det dags att gå hem. Johan Tjäder kan logga ur datorn och konstatera att ”hans” hus mår bra. Ingenting akut ligger och skvalpar till morgondagen.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Allra roligast är att jobba i stora projekt, som när B-huset renoverades, stora ombyggnationer. Det är roligt att vara spindeln i nätet, ha kännedom om det ena och det tredje, samtidigt man försöker se till att arbetet går framåt.

Vad är svårast?
– Allting går och lösa. Jag är nog sådan som person att jag ser lösningar. Jag har aldrig varit nischad utan är generalist som lärt mig av mina erfarenheter. Det handlar också mycket om att se och lyssna. Både på maskiner och människor. Det gäller att ha en bra dialog.

ListaLuftHur har arbetet förändrats under dina 17,5 år på LiU?
– Förr stod vi vid varsin verkstadsbänk, hade verktygen i bältet och skruvar i fickorna. Felanmälningar ringdes in till vår gemensamma växel. Vi hade en gemensam telefonkur och använde com radio för att kommunicera med varandra samtidigt som vi långsamt digitaliserades – vi fick en dator som alla delade. När mobiltelefonen kom var det två av oss som fick pröva på den för att se om det kunde vara något. Arbetet förändras också, nya förslag på åtgärder av husen kommer i takt med att verksamheten utvecklas och förändras. I dag går till exempel mycket av vår tid till att hitta åtgärder för energibesparing och att följa lagkraven.

Finns det något du önskar skulle förändras?
– Ibland önskar jag att vi kunde få lite mer feedback. Jag är rädd att önskemål och synpunkter inte kommer fram till oss. Har du som är anställd eller student ett problem eller olägenhet som vi kan hjälpa till med är det viktigt att vi får reda på det. Kontakta oss på www.akademiska hus.se eller prata med en av de kontaktpersoner från Lokalförsörjningsavdelningen, LFA, som LiU utsett.

VerkstadenHur skapas trivsel genom miljö?
– En fin yttre miljö gör att människor trivs. Markskötseln på LiU är till exempel strålande, och konstprojektet i Universitetsparken är omtyckt. På ett universitet är folk ”frivilligt” för att lära sig, så här förekommer lite förstörelse. Ser vi klotter så är lokalvården där direkt och tvättar, och sedan spacklar och målar vi. Institutionerna är också själva väldigt måna om att skapa trivsel. De har fruktkorgar och blommor och byter gardiner med jämna mellanrum. Belysning är också viktigt. På många ställen har vi satt upp närvarodetektorer i läsutrymmen där studenter sitter och jobbar så de har ljust och fint, samtidigt som vi inte behöver slösa onödig energi på att hålla hela universitetet upplyst.

Hur ser campus ut om tio år?
– Utvecklingen går mot ett livligare campus, mängden människor som vistas i lokalerna dygnet runt ökar. Jag tror också att det kommer att behövas fler servicefunktioner som Pressbyrån. Där springer folk nästan omkull varandra idag. Studenterna jobbar i dag mer i skolan än hemma, så det kommer också att krävas fler grupprum och bättre belysning och möjligheter att koppla in datorer.
 

Sofia Ström Bernad


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: 2012-04-20