Göm menyn

Emeritusakademin - omstart med gamla kolleger

Emeritusakademien vid Linköpings universitet är unik i Sverige. Här får pensionerade professorer en chans att fortsätta sitt arbete under nya förutsättningar.

Hus EttFöre detta rektor Mille Millnerts idé är lika enkel som genialisk. I stället för att säga tack och adjö till kunskap, erfarenhet och engagemang när professorer går i pension – varför inte ge dem möjlighet att fortsätta arbeta med sina projekt och forskning om de vill och orkar?

– Men vi hade så många pensioneringar samtidigt så det var inte möjligt att alla satt kvar på respektive institution. Och när ansvaret för ledning och utveckling av forskningen och utbildningen går över till de yngre generationerna så måste det naturligtvis finnas utrymme för dem, säger prorektor Karin Fälth-Magnusson, ytterst ansvarig för Emeritusakademin.

Men till en början var mottagandet kyligt bland många seniora professorer. Det bar emot att lämna arbetsrum och kollegor som man haft i decennier. För många innebar den ”påtvingade” flytten att de kände sig utkastade. Och inom universitetsvärlden har det varit kutym att professorer kunnat jobba kvar så länge de vill.

– Möjligheten att konkret genomföra en organiserad emeritusakademi, tidigare kallad seniorakademi, på Linköpings universitet uppstod för två år sedan. Drygt ett halvår senare hade HusEtt (bild här ovan) på Campus Valla totalrenoverats under ledning av Lokalförsörjningsenheten och blev klart för inflyttning i maj 2010, berättar Agneta Fredriksson, samordnare för det praktiska arbetet med Emeritusakademin.


Jan LandinNågra av dem som var först
att flytta in var Anders Lund, 73, professor emeritus i kemisk fysik, Jan Landin, 72, professor emeritus i ekologi och Gunnar Aronsson, 72, professor emeritus i matematik,
De hade tidigare haft kvar sina arbetsrum på respektive institutioner och flytten blev en omställning.
– Jag tyckte det fungerade bra att sitta med de gamla kollegorna, men samtidigt har jag bättre arbetsutrustning och arbetsro nu, säger Anders Lund.
Jan Landin, (till höger på bilden), håller med.
– Vi har fått fina arbetsrum, nya datorer, bra skrivare och kopiator och god tillgång till IT-service. Det enda jag egentligen är orolig för är tillgången till labb, som är väsentlig för mitt arbete.
En annan sak de ibland diskuterar är hur de i sina roller som emeriti ska kunna vara kvar och bidra till institutionens och ämnesområdenas utveckling när sitter i ett annat hus.
– Det är inte lätt att bidra med kunskap och idéer när man inte längre är med i verksamheten, säger Anders Lund.
– Det känns att man förr värderade erfarenhet och emeriti högre, vi har i viss mån drabbats av en amerikaniserad ungdomskultur som gör att den andra sidan nedvärderas, säger Gunnar Aronsson.

BokhyllaNyast i gänget är Staffan Förhammar, 67, professor emeritus i historia, som just flyttade in i HusEtt. Han trivs bra i de fräscha lokalerna och har inga problem än så länge med att ha kvar en fot i sin gamla verksamhet.
– Jag undervisar fortfarande lite grann och handleder studenter och då finns det bra utrymmen här för att träffas. Och för min del var det lite av en nystart att tvingas gallra och gå igenom mina samlingar för att flytta till ett mindre arbetsrum.

Många tar upp problemen med att tvingas gallra i åratals forskningsmaterial (till vänster ett arbetsrum efter gallringen), det blir trångt på många av de nya arbetsplatserna.

I takt med att tiden går och de positiva erfarenheterna ökar bland de pensionerade professorerna så har åtgången på rum i HusEtt ökat. Och ingen av dem som idag har fått ett rum har planer på att släppa det.
– Att arbeta håller mig vital, och kanske kan jag ge lite tillbaka till universitetet och samhället, säger Jan Landin.

Möte med rektor och pro-rektor.I Gula Villan på Hälsouniversitetet lyser adventsljusstakarna och det luktar saffran och kaffe denna eftermiddag innan jul. Emeritusakademin i Gula Villan firar sex månader, så det är dags att summera hur verksamheten fungerar. Agneta Fredriksson, rektor Helen Dannetun och prorektor Karin Fälth-Magnusson bjuder på adventsfika.

Elisabet HamrinBland deltagarna sitter Elisabeth Hamrin, professor emerita inom området omvårdnadsforskning, (till vänster på bild).
– För mig innebar flytten hit ett lyft! Det blev lite av en nystart, jag var tvungen att göra mig av med grejer som jag inte fick plats med i det nya rummet som jag delar, och flera av de professorer som jag samarbetat med sitter i samma hus.
Med sina 80 år är Elisabeth Hamrin äldst, men också en av dem som kanske arbetar mest.
Nästan varje dag tar hon bussen till jobbet, där hon bland annat håller på att avsluta ett forskningsprojekt om utvärdering av antroposofisk medicin inom cancervården. Hon är också starkt engagerad i internationella samarbeten med Polen och Indien. Dessutom är hon biträdande handledare för en doktorand.
– Så nu har jag ansökt och fått ett emeritusförordnande i ytterligare ett år.

Även Eva Lund, professor emerita i medicinsk radiofysik, tycker att Gula Villan är en utmärkt arbetsplats.
– Det är en fördel att inte vara kvar på sin avdelning när man får en efterträdare. Jag känner mig själv och vet att jag skulle lägga mig i deras arbete.
Eva Lund är även hon långt mer på sin arbetsplats än det stipulerade ”några gånger i veckan”, som man måste för att komma ifråga för en plats. Hon jobbar minst åtta timmar nästan varje dag. Eva LundEva Lund är verksam inom forskarutbildningen i radiofysik och hon har dessutom några andra pågående projekt, till exempel införandet av en doktorandportal vid Linköpings universitet.

– Att avsluta sina projekt är naturligtvis jätteviktigt när man har fått forskningsanslag, man måste se till att pengarna förvaltas väl.

Samtalet fortsätter kring bordet. Hans Arnqvist, professor emeritus i cellbiologi, berättar att han upplever pensionen som en stor omställning. Den egna forskningen får successivt trappas ned och så småningom avslutas.

– Positivt är att det blir mer tid över till familjen och att odla andra intressen som skogsskötsel och byggnadsrestaurering. Som senior forskare är det stimulerande att handleda och råda yngre medarbetare och jag tror att man här med den erfarenhet man har göra stor nytta. Att ha tillgång till IT-service och skrivplats i Gula villan gör detta möjligt.

Även Joar Svanvik, professor emeritus i kirurgi, tycker att omställningen är stor.
– Det blir ju påtvingat att man måste dra ner på arbetet, också eftersom man som senior professor förlorar anslag. Det en ny situation på många vis att gå i pension, det sociala livet tunnas ju också ut.

Men att det skulle handla om ett ”sorgearbete”, som Karin Fälth-Magnusson kallar det, går han inte med på.

– Samtidigt öppnas ju andra möjligheter. I våras var jag på en expedition i Norra Ishavet, och i november ska jag till Antarktis. Sådant hade jag inte tid med när jag jobbade heltid, säger han och skrattar.

  

Fakta Emeritusakademien:

HusEtt på Campus Valla invigdes efter en omfattande renovering våren 2010 då de första professorerna flyttade in. I dag har 13 personer arbetsplats här.
I Gula Villan på Hälsouniversitetet (Campus US) flyttade de första in i juni 2011. Här har idag 16 personer sin arbetsplats.
Det finns planer på att starta en liknande verksamhet i Norrköping, så snart man hittat en lämplig lokal.

Hur blir man medlem i Emeritusakademin?
Önskemål om förlängning av förordnande inlämnas till rektor årligen. I ansökan anger professorn sina planer för fortsatt verksamhet samt sitt önskemål avseende behovet av fortsatta resurser. Den som ingår i Emeritusakademin får i normalfallet ingen lön, men har rätt till kostnadsfri arbetsplats inom LiU inklusive tillgång till universitetets IT-nät, biblioteksresurser, konferensrum och så vidare. Här kan du läsa mer.

 

Sofia Ström Bernad 2012-01-16


Kommentera artikeln: RSS med de senaste kommentarerna på den här artikeln

Om du inte redan är inloggad på LiU kommer du att behöva godkänna/aktivera de inlägg du skriver via ett email som skickas till den adress du anger.

Logga in med LiU-id

Skriv nytt inlägg
2012‑01‑26 16:06
Jo, man kan se saker på olika sätt. Jag håller i alla fall med om att "Emeritusakademien vid Linköpings universitet" nog "är unik i Sverige". Vid både Luleå tekniska universitet och Chalmers, där jag också varit anställd ganska många år, menar jag att man gör en helt annan värdering av sina (tidigare) anställdas erfarenheter.
2012‑01‑26 15:05
Mycket bra initiativ! Andra lärosäten borde följa efter.
Men varför inte ta vara på docenter och lektorer också?

Vi är nu hänvisade till Strömstad Akademi (www.stromstadakademi.se) och intet fel med det, men det vore ju fint att kunna hänga kvar några år vid sin gamla Alma Mater...
Skriv nytt inlägg

Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: Mon Jan 16 16:06:36 CET 2012