Göm menyn

Dekanskifte på Filfak

Den 1 januari är det dekanskifte på Filosofiska fakulteten. Bo Hellgren lämnar efter tolv år och Karin Axelsson tar över. En företagsam lagspelare som inte är rädd för att ta beslut.

Bild: Karin Axelsson, ny dekan på filosofiska fakultetenKarin Axelsson är, som hon själv uttrycker det, en LiU-produkt. Här läste hon systemvetenskap mellan 1988 – 1991, därefter forskarutbildning i informatik. Hon har arbetat som forskarstudierektor, proprefekt, föreståndare för en centrumbildning och nu senast som prodekan på Filfak med inriktning mot forskning och forskningsutbildning.
Det har också blivit ett par utflykter från LiU, en period som post doc i Bergen och en deltidsprofessur i Örebro. Men hon har hela tiden haft en fot kvar i Linköping.
- Jag har aldrig haft något uttänkt karriärmål. Mer än att det ska vara roligt att gå till jobbet, att få göra nya saker och få nya utmaningar. Jag tycker om den grundläggande idén med universitetet som fenomen. Människor kommer hit för att utvecklas och förverkliga sina drömma. Att få vara en del av detta, på olika sätt, har aldrig slutat fascinera mig. Jag har heller aldrig känt mig lockad att lämna akademin.

Varför vill du ha uppdraget som dekan?
- Jag vill ha nya utmaningar och har nappat på de möjligheter som dykt upp under åren. Jag blev prodekan med insikten om att det kunde bli såhär och blev egentligen mer förvånad över förfrågan om att bli prodekan. Uppdraget som dekan är ett förtroende, man väljs ju, det är något att leva upp till. Jag har också haft tre bra inskolningsår, att få jobba med frågorna men med ett visst skyddsnät.
- En skillnad nu blir att enbart ha ett jobb, att inte arbeta halvtid med egen forskning och undervisning. 

Hur ska en bra dekan vara?
- Lagom lyhörd, känna sin fakultet och veta dess utmaningar och styrkor. Men också stå för sin egen idé. Det är en avvägning, man kan inte helt gå sin egen väg. Filfak är en bred fakultet med olika utmaningar. Som dekan måste man göra det man tror är bäst för verksamheten. Det är lite av en balansakt. 

Har du någon yrkesmässig förebild?
- På min fritid har jag varit fotbollstränare i många år. Och så som man samarbetar i en lagidrott – det är något jag tar med mig. Att få ihop en grupp och inte bara se individer. Och samtidigt ha en strategi och en tanke med det man vill uppnå. Sista månaderna har jag funderat en hel del på saker som jag tycker är viktiga i det nya uppdraget.

Som vaddå till exempel?
- Det som Bo Hellgren jobbat för i många år, att få balans i forskningsmiljöerna inom fakulteten. Att forskningstunga områden också ska ha grundutbildning och grundutbildningstunga områden forskning. Jag sympatiserar med detta så här blir det ingen kursändring.
- Vi har också en del miljöer och utbildningar inom humaniora där vi behöver hitta nya sätt att paketera innehållet och samarbeta för att bli mer attraktiva för studenterna. Jag hoppas till exempel mycket på Språk, litteratur och medier, ett nytt kandidatprogram som startar nästa höst.

Sättet att utse dekaner, genom val, hur ser du på det?
- Det är ett fint förtroende att bli vald. På engelska brukar man ju prata om elected och selected. Att vara en del av den kollegiala styrningen är något att leva upp till samtidigt som det ingår att man går in och ur uppdrag.

Nämn något du gjort i jobbet som gjort dig stolt!
- Jag har jobbat mycket med forskarutbildningar på olika sätt. Som handledare, forskarstudierektor, proprefekt och prodekan. Forskarutbildningar är spännande och jag är glad att jag kunnat bidra till att utveckla forskarutbildningarna både vad gäller innehåll, form och organisation.

Vad tar du med dig från nuvarande och tidigare arbeten till ditt nya?
- Allt jag gjort tar jag med mig erfarenheter ifrån. Varje nytt uppdrag gör att man förstår mer, men ökar också insikten om hur komplext allt är. Jag har funnits på olika ställen i organisationen och i olika roller – allt är ett enda långt lärande.

Vilka egenskaper och erfarenheter har du som du tror gör dig till en bra dekan?
- Jag har lätt att bli engagerad. Jag är en lagspelare men är inte rädd för att ta egna beslut. Lite otålig – jag vill få saker gjorda och det får inte ta för lång tid. Jag är noggrann och strukturerad. Och så vill jag att resultatet ska bli bra.

Hur länge tänker du stanna på posten som dekan?
- Minst tre år men jag tar en period i taget. Jag har i alla fall ingen ambition att slå Bo Hellgrens tolv år men två perioder är väl inte ovanligt.

Vad gör du när din dekanperiod är över?
- Jag har ingen karriärplanering men antagligen hittar jag något roligt att engagera mig i. Jag har ett kul arbete som professor i informatik att komma tillbaka till. 

Vad gör du helst på fritiden?
- Jag har tre barn, de är ganska stora nu men mycket fritid har gått till deras olika idrotter. Jag är väldigt sportintresserad och tittar på sport så ofta jag kan. För egen del blir det träning på gym. Och så gillar jag att läsa, resa och umgås med vänner. 

Favoritresmål?
- Jag svarar Australien, där har jag aldrig varit.

Var det dekan du drömde om att bli när du var liten?
- Som riktigt liten svarade jag alltid hemmafru på frågan vad jag ville bli när jag blev stor. Senare drömde jag om att läkare eller journalist. När jag skulle välja utbildning var det någon som sa att ”det där med ADB är ju framtiden”. Så det var mest en slump att det blev informatik.

Bild: Bo Hellgren lämnar över ordförandeklubban till Karin Axelsson. Foto: Jenny AhlgrenÄr det något mer du vill berätta om dig själ?
- Med saltlakrits, Winnerbäck och åtta timmars sömn klarar jag det mesta!

 

Det är Bo Hellgren som nu lämnar över ordförandeklubban till Karin Axelsson. Efter tolv år lämnar han posten som dekan för filosofiska fakulteten. Och ser nu fram emot en mer luftig almanacka.

Han är professor i företagsekonomi och var LiU-student på 70-talet. Sedan slutet 90-talet har han arbetat central på fakultetsnivå. Några utflykter från LiU har det blivit, bland annat till England som ”Senior Research Fellow” och till Handelshögskolan i Stockholm efter disputationen. Men han har alltid återvänt till LiU.
- Den totala livssituationen gjorde att vi blev kvar vid LiU. Till Stockholm ville vi inte, inte heller stanna kvar i England. Men det är klart, hade jag inte trivts hade jag ju aldrig kommit tillbaka och inte stannat resten av mitt yrkesverksamma liv.

Hur har åren som dekan varit?
- Det har varit roligt. Man sitter ju inte kvar i tolv år om man inte trivs och tycker det är stimulerande. Det har naturligtvis funnits utmaningar också, och finns fortfarande. Men det har känts meningsfullt att försöka bidra till fakultetens utveckling.

Är det något du är särskilt stolt över?
- Att vi lyckats avveckla, bibehålla och utveckla fakultetens utbildningar till den starka position de har idag och samtidigt stärkt fakultetens forskning och då tänker jag inte på något särskilt område utan helheten och volymen forskning. Idag ligger vi på knappt 60 procent forskning om man ser till lönekostnaderna. I fakultetens begynnelse var den huvudsakliga uppgiften utbildning. Det känns fantastiskt att ha fått vara med om den omvandlingen av fakulteten. Genom denna står fakulteten idag mycket starkare inför framtidens utmaningar.

Bild: Bo Hellgren, avgående dekan på filosofiska fakultetenÄr det något under de här åren som gjort dig arg eller irriterad?
- Jag tycker det varit besvärande att ingen tar på allvar det faktum att utbildning i humaniora och samhällsvetenskap får så lite resurser samtidigt som kvaliteten kritiserats. Att man från mer centrala håll inte vidtar åtgärder för att hantera den problematik som det ligger i att Hum/Sam-prislappen är så mycket lägre, det gör mig frustrerad.
- En annan sak är att den så kallade frihetsutredningen snarare medfört en allt tydligare detaljreglering av akademin och att därtill lärosätena betraktas alltmer som en statlig myndighet, vilken som helst. I slutändan kan det leda till att förvaltningsrätten styr verksamheten vid lärosäten.

Är det något du önskar att du vetat när du tillträdde som dekan, som du vet idag?
- En insikt som jag ganska snart fick– och som jag gärna skulle sett att jag hade haft när jag tillträdde – är att vi har förmåga att skilja mellan sak och person. Det ska vara högt i tak och meningsskiljaktigheter brytas i sak men inte påverka relationen mellan arbetskollegor.
- Jag fick en bra inskolning som prodekan under förre dekanen Bengt Sandins ledning, i stort visste jag vad dekanuppdraget innebar men visst kände jag osäkerhet över min egen förmåga. Med åren får man en trygghet i rollen och därmed en förutsättning att se på sin egen roll med viss distans. Fakulteten har en inneboende kraft representerat av alla kollegor och medarbetare; en stabil grund att luta sig mot som dekan.

Vad kommer du att sakna?
- Något jag särskilt uppskattat är arbetet i anställningsnämnden och mötet med blivande doktorer när avhandlingen skall spikas. Generellt att under tolv år fått träffa så kunniga, intressanta och för sin sak brinnande akademiker har varit en enda lång vetenskaplig bildningsresa. Vilken ynnest! Och det väckte nyfikenhet. Jag kunde gå från en intervju i anställningsnämnd och tänka: Varför studerade jag inte exempelvis psykologi, litteraturvetenskap, religionsvetenskap eller teknik och social förändring?
- Jag har alltid uppskattat att vrida och vända på frågor – några kallar det för att problematisera. Jag har haft möjlighet att göra detta även i mer universitetspolitiska sammanhang som i rektors ledningsråd, i fakultetsstyrelsen och fakultetsledningens torsdagsmöten. Det kommer jag också att sakna.
- Främst kommer jag att sakna alla vänner och kollegor på LiU och sist, men inte minst, fakultetskansliet. Den professionalitet, kunskap och värme jag upplevt och känt där kommer jag att bära med mig. Kansliet har blivit som ett andra hem under dessa år.

Har du några råd till din efterträdare?
- Mitt råd; ta seriöst på uppdraget men tänk också på att livet är större än dekanuppdraget. Känn lusten att utveckla – och när det behövs – försvara verksamheten vid fakulteten men behåll distansen och knyt inte för stora krav eller förhoppningar på din egen insats. Gläd dig åt de små stegens framgång och njut av att vara centralt i den intellektuella rikedom som fakulteten är.

Sättet att utse dekaner, genom val, hur ser du på det?
- Jag brukar, kanske lite skämtsamt, säga att dekan är det finaste man kan vara eftersom man är vald av kollegiet. Det ger en extra dimension och en grund för handlande. Man har ett tydligt uppdrag att företräda fakulteten. Det stärker dekanens position.

Du slutar som dekan men stannar ytterligare ett år på LiU. Vad ska du göra?
- Jag ska landa ett år på institutionen, IEI, och ser fram emot det. Jag kommer inte att starta någon nytt, större forskningsprojekt utan hoppas kunna bidra till den akademiska miljön som senior kollega. Sedan finns det några icke avslutade skrivprojekt och lite närs jag av tanken att skriva om organisering och styrning av universitet.

Vad kommer du inte att sakna?
- Det jag kommer att uppskatta är luften i almanackan. Men samtidigt… det kanske blir lite för luftigt.

Vad ska du göra med luften i almanackan?
- Det är viktigt att ha integritet som dekan och i yrkeslivet. Så det håller jag för mig själv. Men jag skulle bli förvånad om man inte hittar mig i närheten av sjön Näkten i Jämtland ute i skogen, i skidspåret, uttrande på sjön eller snickrande och helst i släptåg av barnbarnen. Sedan har jag några radiostyrda flygplan, helikoptrar och båtar som behöver en översyn. Och min Fender 64 vill jag damma av. Det är dags att igen släppa fram pojken i mig.

Är det något mer du vill berätta?
- Akademin står på en stabil grund med rötterna i historien men står också inför stora förändringar och utmaningar som i sin tur ställer stora krav på navigeringsförmåga. Avslutningsvis vill jag önska nya dekanatet, fakultetsstyrelsen och hela LiU lycka till i navigeringen och avvägningen mellan stabilitet och förändring och agent och struktur i en tid av ett allt starkare omvandlingstryck.

 

Text: Elisabet Wahrby
Foto överlämning: Jenny Ahlgren
2017-12-18

 


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: 2017-12-18