Göm menyn

De skriver de LiU-anställdas historier

Under fyra år har Christer Knuthammar och Eli Hjorth Reksten intervjuat 94 tidigare LiU-anställda. Nu ligger boken om LiU:s första 20 år nästan färdig för tryck.

Christer Knuthammar och Eli Hjorth Reksten”Ungt universitet på väg – Berättelser, Bilder, Verkligheter” är just nu titeln på boken som bygger på intervjuer med 94 personer, tidigare anställda som var med och byggde upp det som idag är Linköpings universitet. Eli och Christer gör inte anspråk på att berätta den exakta sanningen, snarare vill de förmedla människors bilder av hur det var då, de där första 20 åren.
Och det är en bild av entusiasm, energi och pionjäranda som träder fram ur materialet.
- När vi arbetat med detta upplever man glädjen och energin, trots de – med dagens mått mätt – primitiva förhållandena, säger Eli Hjorth Reksten.

Både Eli och Christer är historiker i grunden. Christer är numera pensionär men anställdes på LiU som lärare i historia. Han har sedan dess varit universitetet trogen och haft funktioner som fil.faks representant i universitetsstyrelsen, prefekt, överbibliotekarie, prorektor, tf rektor och ordförande i campusrådet i Norrköping. Eli arbetar till vardags som universitetsarkivarie.

I boken behandlas universitetets första 20 år, med tyngdpunkt på åren mellan 1967 och 1980. Flera medarbetare kom då hit från de gamla lärosätena. I Linköping var beslutsvägarna korta, här fanns ingen traditionell struktur, människorna var få, alla kände nära nog alla. Och här fanns möjligheten att bli professor innan man ens fyllt 30 år.
- Linköping blev  universitetet på tvären, säger Christer Knuthammar. Här fanns en stor frihet, trots att statsmakterna på den tiden beslutade ramarna i detalj. Åldersspannet mellan de anställda, inklusive professorerna, och studenterna var litet. Många studenter anställdes efterhand också på universitetet efter sina studier.

Samtidigt som studentrevolter pågick för fullt på andra universitet, höll Linköpings högskola på att byggas upp, i gott samförstånd mellan lärare och studenter. Det var lite av en experimentverkstad där man provade sig fram.
- I Linköping förekom ingen studentrevolt, säger Eli och Christer. Här fanns inget att riva ner, allt höll ju på att byggas upp. Studenterna hade stort inflytande. Och det här konsensustillståndet är något som präglar LiU, än idag.

Det här är den bild som växer fram ur intervjumaterialet. Eli och Christer har tillsammans intervjuat 94 tidigare medarbetare. Intervjuerna har gjorts hemma hos människor, på hotell, på universitetet och till och med via Skype. Alla intervjuerna har spelats in. Även om de försökt hålla sig till två timmar per person har det blivit över 200 timmar inspelat material. I materialet har man sedan letat efter skillnader och gemensamheter och utifrån detta byggt upp framställningen efter ett antal delteman.
- Det kan te sig som en form av sagoberättande, en muntlig tradition som nu förs vidare, säger Eli.
- Bokens undertitel är ju Berättelser, Bilder, Verkligheter. Det handlar om 94 personers bilder av varierande verkligheter, sanningen som den ter sig efter många år då naturlig glömska och tillgång till utvecklingens facit på olika sätt påverkar ens hågkomster av vad som skedde och ens egen roll i sammanhangen, tillägger Christer.

Gemensamt för många av intervjupersonerna är att de arbetat länge på LiU. Annars har Eli och Christer försökt göra ett så brett urval som möjligt av funktioner och yrken och från olika delar av universitetet. Slutpunkten i boken är 1986 då HU kom till och LiU fick fullständig läkarutbildning.
- De vi intervjuat har tyckt att det varit väldigt roligt, säger Christer. Jag tror det har varit en slags summering och reflektion för dem själva. Och det måste ju vara positivt att någon faktiskt intresserar sig för vad man gjort.

Möte i labbsalFotografier och bilder har Eli och Christer hittat i universitetets arkiv, Där har de även haft viss tillgång till bilder från arkitekten bakom A- B- och C-husen, Bengt Hidemark. Bilder kommer även från Correns arkiv och från Östgötens fotosamling i Föreningsarkivet på Stifts- och landsbiblioteket.
En av favoriterna är bilden från en debatt under ett mycket uppmärksammat internationellt symposium om Europa, vilket ägde rum i början av februari 1972. Den ägde rum i en laborationssal. Med vattenkran och allt.
- Det ger en bild av hur det var då, innan alla faciliteter fanns på plats men  där pionjärandan känns påtaglig.

I september ska boken lämna tryckeriet. Just nu knåpar Christer och Eli med bildtexter och försöker också identifiera människor på bilderna. Något releaseparty vågar de inte lova, men hoppas att boksläppet får någon form av uppmärksamhet.

 

Text: Elisabet Wahrby
2013-06-10

Linnefabriken - en klassisk adress i högskolans historiaLinnefabriken

Innergården på Linnefabriken var hemvis för samhällsvetare och humanister fram till 1980. Platensgatan 26 - en klassisk adress i högskolans historia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Länsrådet Lars Rydberg visar modell över universitetsområdetUniversitetsmodell

Länsrådet Lars Rydberg förevisar modell över det blivande universitetsområdet.

 

 

 

 

 

 

 

Studentkåren på DrottninggatanStudentkåren

Studentkåren på Drottninggatan (Balmerska villan) under 1970-talet. Huset revs i slutet av 70-talet.

 

 

 

 

 

 

Professor Åke ÖbergMedicinteknik

Åke Öberg, professor och prefekt vid IMT. Bilden illustrerar försöken att baka ihop medicin och teknik, en specialitet vid LiU.

 

 

 

 

 

 

 

Sammanträde vid TekFak 1977Tekfak

Sammanträde vid tekniska fakulteten 1977.

 

 

 

 

 

 

 

Paviljongerna på Sveagatan.Paviljongerna

Paviljongerna på Sveagatan, det var här allt startade 1967. Paviljongerna revs helt nyligen.

 

 

 

 

 

 

 

B-huset byggsB-huset

B-huset i sin tillblivelse i slutet av 1960-talet. I bakgrunden syns Valla gård.

 

 

 

 

 

 

 

 


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: Mon Jun 10 12:06:34 CEST 2013