Göm menyn

45 lojala LiU-år

Efter 45 lojala LiU-år går Per-Olof Svedin i pension. Han började som sociologistudent 1972 och slutar som utbildningsledare på Filosofiska fakulteten 2017. Per-Olof föddes och växte upp i Eskilstuna och innan studierna i Linköping hann han arbeta på Alfa-Laval och politiskt, bl a tillsammans med Göran Persson.

Bild: Per-Olof Svedin. Foto: Jenny AhlgrenDet politiska intresset ledde till att han ville läsa nationalekonomi, men tvåan i matte räckte inte till det. Då sa Göran Persson till Per-Olof ”om du inte vet vad du ska läsa, läs sociologi, det har man alltid nytta av, det gjorde jag”. Per-Olof funderade på detta men tänkte ändå söka till SOPIS (socialhögskolan i Örebro). Men så fick han höra att man kunde studera sociologi på Linköpings högskola, då filial till Stockholms universitet. Kompisarna som studerade på lärarhögskolan i Linköping rekommenderade staden. 1971 flyttade han till Linköping för att börja studera våren 1972.

- Sociologi var väldigt spännande. Vi använde oss av spännande teorier och metoder och analyserade samhällsfenomen som hjälpte oss att förstå samhällsutvecklingen. Jag tyckte det var kul och fortsatte till och med D-kursen.
När Per-Olof skrev sin C-uppsats började han också arbeta som övningsassistent, vilket innebar att han ledde övningar som man gjorde i Sociologi 1 och 2. Han fick också börja arbeta som lärare.
Sedan studerade han också kulturgeografi eftersom han var intresserad av samhällsplanering. Då han bland andra hade docent Dagny Torbrand som lärare, vilken senare gav namn till D-huset (Dagny).

Forskningsintresset vaknar. På den tiden beställde till exempel staten och kommuner utredningar och utvärderingar från högskolorna och universiteten, och Per-Olof fick medverka i flera av dem. Första projektet var ett uppdrag från Naturvårdsverket som var en utvärdering av den första låglandsleden, Sörmlandsleden, hur den lockade folk, vem som attraherades av den och så vidare.
- Det var min första snudd vid forskning. Jag började som forskningsassistent och undervisade också på timmar. Sedan sökte jag och fick jag en halv adjunktstjänst.

Ett annat uppdrag som Per-Olof arbetade med var utredningen av samlad skoldag. Man hade sett behovet av att samla skoldagen, så att det fanns barntillsyn från morgon till kväll. Försök gjordes runt om i landet och Per-Olof arbetade halvtid för Linköpings kommun på Ungdomsbyrån med detta. Sedan fick han också göra den nationella jämförelsen.
- Jag åkte land och rike runt och sammanställde de olika sätt man löst problemet på. Det resulterade sedan i en bok som Socialstyrelsen gav ut: ”Vi har en idé”.

Efter det fick han en heltidstjänst som adjunkt, men han var sugen på mer forskning. Sociologi hade ingen forskaranknytning men förhoppningarna om en forskarutbildning väcktes när Tema-institutionen kom.
- Jag sökte in som doktorand till Tema Teknik och social förändring och blev antagen. Men jag tackade nej, jag var mera snävt sociologiskt orienterad och hade inte bredden som jag trodde behövdes. I stället konverterade jag från sociologi till pedagogik.

Professor Kjell Rubenson som blev Sveriges första professor i vuxenpedagogik arbetade vid LiU. Han var intresserad av att rekrytera sociologer till forskarutbildningen i pedagogik. Och Per-Olof tackade ja.
- Det innebar att jag fick hålla på med det jag alltid velat; arbetslivets villkor, hur man kan utveckla och bibehålla yrkeskunnande. Det blev också området för min avhandling.

Per-Olof skrev sin avhandling om operatörer i processindustri och deras förutsättningar för lärande i arbetet ihop med Bo Davidson, pedagog. De disputerade 1999 och Professor Per-Erik Ellström var handledare.
Under åren har Per-Olof förutom lärare haft uppdrag som studierektor i sociologi, programansvarig för PA-programmet, proprefekt vid IBL, programansvarig för Psykologprogrammet och 2008 kom han till Filosofiska fakultetens kansli som utbildningsledare.

Nio år på Filosofiska fakultetens kansli. Då, för nio år sedan, frågade jag Per-Olof efter att han jobbat på Filosofiska fakultetens kansli i två månader, om det var som han hade tänkt dig. Då svarade han:

- Ja och nej. Ja i den bemärkelsen att jag anade att det är väldigt många olika frågor som kretsar kring våra fristående kurser. Nej i den bemärkelsen att det är betydligt fler ”bollar i luften” än vad man upptäcker från en programansvarigs perspektiv. Uppgifterna i sig är roliga eller rättare sagt intressanta. Arbetet blir också mycket positivt tack vare nya arbetskamrater som förgyller tillvaron på olika sätt. Det svåraste är att bygga upp nya nätverk och lära sig nya detaljer om hanteringen av kurser och andra frågor.

Bild: Per-Olof Svedin. Foto: Jenny AhlgrenHur ser du på detta svar i dag?
- Jag använde samma ord senast i dag. Jag blev överraskad över att det är sådan bredd, att arbetskamraterna är så kunniga och har så hög kompetens. De var och är så skickliga på att lösa problem, från enkla studentärenden till svåra överklaganden. Det finns en djup och bred kompetens på kansliet.

Per-Olof går i pension fredagen den 29 september. I januari fyller han 69 år.
- Det har varit så kul, så jag kunde inte lämna tidigare. Det har varit fantastiska år, jag är oerhört positiv. Jag har fått stöd av kollegor och jag tror att jag själv kunnat bidra till utvecklingen  på den filosofiska fakulteten. Dessutom har lärt mig mycket om hur ett universitet fungerar eller inte fungerar.

På kansliet började Per-Olof att arbeta med fristående kurser, men sedan blev det flera olika uppdrag.
- Det har varit en stor förmån att få jobba så nära dekanen. Jag har fått hjälpa till med uttalanden och utredningar. Jag har utvecklat min förmåga att skriva, göra utredningar och jag har aldrig känt att jag trampat vatten. Jag har fått arbeta med många, även strategiskt viktiga, frågor.

Hur känns det att sluta?
- Jag har kommit till insikt att det är skönt, för jag lämnar något som jag är nöjd med. En del saker tycker jag att jag har gjort väldigt bra. Och alltid lojal mot LiU. När jag var lärare på 80-talet diskuterade vi om det var bra att vara länge på samma ställe. Om man var en hoppjerka eller en trotjänare. I dag är det normalt att vara en hoppjerka, det är positivt. Så vad är man i dag om man är en trotjänare? En belastning? säger Per-Olof med glimten i ögat.

Vad ska du göra nu?
- Jag kommer att hinna städa vinden utan stress, vi ska titta igenom gamla kartonger. Vi kan åka ut med båten när vi vill och vi kan åka till Gotland när vi vill. Det gör inget om man sover lite längre ibland. Men tiden är inte oändlig, man måste ta hand om den på ett bra sätt, känna att man mår bra. Jag ska se filmer jag inte hunnit se, läsa böcker jag inte hunnit läsa, jag ska baka bröd. Jag värdesätter att ha tid. Jag och min hustru kan nu planera vad vi vill göra, inte bara passa in saker i olika tidshål. Min kalender är tom från och med nästa vecka, det är både skrämmande och befriande. Men jag kommer inte rulla tummarna!

 

Text och foto: Jenny Ahlgren

2017-09-29


Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: Fri Sep 29 14:13:38 CEST 2017