Göm menyn

Stadsodling i A-huset

Ida Åberg är doktorand i Statsvetenskap och forskar på stadsodlingar. Men hur funkar det i praktiken? I A-husets innergård bygger hon nu upp en stadsodling där vem som vill får vara med.

Bild: Ida Åberg och Charlotte Fridolfsson med ärtskott.I en av A-husets innergårdar står fyra nya pallkragar redo, pedagogiska med text om vilka grönsaker som behöver mer eller mindre näringsrik jord. Ida Åberg (till vänster i bild) och hennes handledare Charlotte Fridolfsson kommer bärande på en bricka med ärtskott. Idag levereras jorden, startskottet för A-husets egen odlingsträdgård har gått.
- Jag forskar på stadsodlingar ur ett politiskt perspektiv, berättar Ida Åberg. Men jag ville också prova i praktiken, uppleva de problem som stadsodlarna upplever och se vad som händer när man börjar odla.

Bild: En skopa jord levereras till A-huset. För problem kan det bli, enligt Ida Åberg. Konflikter om markupplåtelse är inte ovanligt, och får man bara ta vatten var och hur som helst? Begrepp som gerillaodling eller busodling förekommer. Men A-husets odlingsträdgård är fullt legal.
- Vi har fått tillstånd att använda innergården, pallkragarna har tillverkats och skänkts av verkstan här i A-huset, jorden får jag i utbyte mot lite fikabröd, plantorna är egna eller skänkta och jag får lov att ta vatten från kranen där, säger Ida Åberg och pekar mot ett vattenutkast på väggen.

Stadsodling är egentligen allt som odlas i stan, från balkonglådor till kolonilotter, enligt Ida Åbergs definition. Men kanske inte om man frågar de ”riktiga” stadsodlarna.
- Att människor börjar odla sina egna grönsaker på balkongen och föredrar det jobbet framför att handla i affären – det säger något om vår ekonomiska och politiska verklighet. Stadsodling handlar om många saker, om mat, kultur och identitet. I Malmö har stadsodling till exempel använts som integrationsprojekt mellan äldre svenskar och invandrare.

Bild: Nytillverkad pallkrage.Tanken är att alla ska hjälpa till med odlingen, vattna lite, rensa några ogräs och smaka en grönsak när man känner för det.
- Men frifräsarna då, de som bara äter och aldrig hjälper till, är en fråga jag ofta får, säger Ida Åberg. Men ja, då kan man ju se det som en effekt av försöket. Min idé med projektet är ju att se vad som händer när man börjar odla.

Uppslutningen den här dagen är inte massiv. Truls Löfstedt, doktorand på avdelningen för informatik på IEI är med för han tycker det är kul och bidrar med armstyrka när jorden ska lassas in på gården. Charlotte Fridolfsson är Idas handledare och tycker också att projektet är jätteroligt.
Bild: Truls Löfstedt och Charlotte Fridolfsson lassar jord i skottkärra. - Det här tillhör ju inte direkt avhandlingen, Ida gör det lite vid sidan av. Än så länge är det inte så många som känner till projektet. Men vi har pratat om att blanda in fler avdelningar inom IEI, för att till exempel göra tidsinställd bevattning. Men det får vi se.

Alla är varmt välkomna att besöka odlingen.
- Kom och titta, rensa ett ogräs, ät en sockerärta. Ju fler som hjälps åt, ju bättre blir det! Vi har faktiskt pratat om skördefest i höst också, till och med om bikupor!

 

 


Elisabet Wahrby 2016-05-16




Sidansvarig: elisabet.wahrby@liu.se
Senast uppdaterad: 2016-05-18