Göm menyn

Krisreaktioner

Kriser

En kris är en allvarlig händelse som kan upplevas som okontrollerbar och/eller övermäktig och där vårt normala reaktionssätt påverkas. Exempel på krissituationer som har anknytning till arbetsplatsen kan vara olycksfall, svår sjukdom eller anställds dödsfall, personalneddragning, brand, överfall, stöld och trakasserier. Exempel på situationer utanför arbetet som kan leda till att en medarbetare hamnar i kris är en anhörigs sjukdom eller dödsfall, förändring i familjesituation, drogmissbruk, brott och olyckshändelser.

Om en händelse kommer att leda till ett kristillstånd eller inte beror inte bara på karaktären av händelsen eller situationen utan också på hur den drabbade upplever och reagerar på det inträffade. Den som drabbats kan redan befinna sig i en utsatt livssituation eller ha erfarenhet från traumatiska händelser sedan tidigare i livet. Vi reagerar olika och det som upplevs som en kris av en person kan upplevas som hotfullt men hanterbart av en annan.

Hur chefer, arbetskamrater och andra reagerar och agerar i mötet med den person som drabbats av en krissituation får stor betydelse för den utsattes möjligheter att hantera krisen. För den drabbade är det mycket viktigt att bli tagen på allvar, att bli sedd, hörd och respekterad.

Krisreaktioner - normala reaktioner på en onormal situation

Människor reagerar på olika sätt i krissituationer. Att veta vad man kan förvänta sig av sina reaktioner efter att ha gått igenom en allvarlig händelse kan vara en trygghet. Det kan vara bra att veta att de är helt naturliga och att de som regel kommer att gå över. Reaktionerna kan komma omedelbart eller efter en tid. Ena stunden kan det som hänt kännas overkligt, i nästa stund plågsamt sant. Vanligtvis minskar reaktionerna efter hand som man får chans att tänka igenom, förstå och bearbeta det man varit med om. Nedan följer exempel på vanliga reaktioner.

  • Ångest, oro och rädsla. Det kan vara svårt att vara ensam och man känner sig rastlös och orolig i kroppen.
  • Kroppsliga besvär som illamående, yrsel, muskelvärk, huvudvärk, magproblem, hjärtklappning, skakningar, svettningar, kraftlöshet, aptitförlust mm.
  • Återupplevelse och påträngande minnen. Alla sinnesintryck samlas och återupplevs i både vaket tillstånd och i sömnen.
  • Sömnstörningar som svårigheter att somna, mardrömmar mm förekommer ofta.
  • Minnes‐ och koncentrationssvårigheter. Tankebanorna avbryts ständigt av tankar på händelsen.
  • Förtvivlan och skuldkänslor då man funderar på vad man gjorde eller inte gjorde.
  • Sorgsenhet/depression. Hos personer som förlorat nära anhöriga blir självfallet saknaden, smärtan, längtan och gråten mera uttalad.
  • Irritation och ilska som ofta riktas mot hjälpare, familj och vänner.
  • Tidigare trauman gör sig påminda. Det kan då vara bra att söka samtalsstöd.
  • Relationen till andra kan bli störd genom att den som drabbats blir isolerad. Omgivningens uppmärksamhet kan vara intensiv till en början, men kan tyvärr också vara kortvarig. Det är viktigt att vänner är medvetna om att behovet av stöd finns under en lång tid.

Krisens faser

Det finns olika teorier om krisen och dess förlopp. Trots de individuella variationerna kan man urskilja vissa gemensamma skeenden i ett krisförlopp. Ett vanligt sätt att se på krisen är att den består av olika faser.

Chockfasen – Denna fas brukar beskrivas i termer av en känsla av overklighet, förvirring, panik, att inte ta in vad som händer eller en oförmåga att reagera. Denna fas är oftast kortvarig, allt ifrån ett kort ögonblick upp till någon dag.

Reaktionsfasen - Efter chockfasen följer vanligen en reaktionsfas när den drabbade börjar inse vad som har hänt, steg för steg eller med full kraft. De starka känslorna kommer upp till ytan och kan inte längre hållas tillbaka. Förtvivlan, ångest, skuld, sorg, ilska, utmattning och andra kroppsliga symptom är vanliga reaktioner.

Bearbetningsfasen - Denna fas innebär att man på ett mer medvetet sätt börjar kunna ta in och bearbeta vad som hänt på ett mer metodiskt sätt. De känslomässiga och kroppsliga uttrycken börjar avta. Man är inte längre helt upptagen att den traumatiska händelsen utan under korta stunder, som med tiden blir längre, kan man släppa tanken på det som hänt, vilket gör det möjligt för att en återhämtning kan påbörjas.

Nyorienteringsfasen - Den smärtsamma händelsen är nu en del av ens liv, inte glömd men inte heller ett öppet sår. Man börjar alltmer kunna rikta sin uppmärksamhet och sin energi framåt, mot ett liv som inte kan bli detsamma som tidigare, men som ändå kan bli hanterbart och meningsfullt.

Faserna beskrivs ofta som att de följer efter varandra i en bestämd ordning, men ofta sker förändringarna lite i taget, mer som i en vågform och att man kan svänga fram och tillbaka mellan dem. En fas börjar inte där den andra slutat, utan de går ofta i varandra. Det är vanligt att komma tillbaka till de känslor man känt i tidigare faser fast man har börjat bearbeta det som hänt, men då brukar känslorna vara där i kortare tidsperioder.

Att tänka på för dig som drabbats av en krissituation

Ta hjälp av vänner och familj!
Prata om det som hänt och hur det känns. För varje gång du sätter ord på känslorna får du möjlighet att bearbeta det som hänt. Acceptera dina reaktioner som normala uttryck vid onormal händelse.
Ibland kan vänner ha svårt att ta kontakt av rädsla för att inte veta vad man skall säga. Om du själv orkar ta kontakt med dina vänner och andra viktiga personer i din omgivning kan det underlätta.

Håll kvar dina vanliga rutiner!
Det är en fördel att komma i verksamhet så snart som möjligt och att komma tillbaks till normala rutiner. Det skapar trygghet och motverkar isolering. Acceptera att din normala ”ork” är nedsatt under en tid framåt och pressa dig inte för mycket.

Sköt om dig!
Sköt om dig själv genom att äta och sova ordentligt. Det är inte ovanligt att tappa aptiten, men det är viktigt att få i sig näring. Soppa eller filmjölk brukar fungera. Fysisk aktivitet är bra, då sover du bättre och spänningar i muskler försvinner. Du får också tillfälle att ”koppla av” från dina tankar och från sorgen. Var försiktig med lugnande mediciner och undvik alkohol. Alkoholen förstärker nedstämdheten under sorgen och ger ofta negativa upplevelser.

Skaffa stöd!
Oavsett om det gäller en tillfällig kris eller något mer utdraget och allvarligare är det alltid bra att vara observant och medveten - och att inte dra sig för att söka stöd och hjälp. Om du upplever svårighet i arbetet under den första tiden är det viktigt att så snart som möjligt ta kontakt med chef eller personalintendent för att underlätta arbetssituationen. Att pressa sig själv för mycket kan påverka krisbearbetningen negativt. Dra dig inte för att söka professionell hjälp.


Sidansvarig: monika.rissanen@liu.se
Senast uppdaterad: 2018-02-21