Göm menyn

Om ceremonierna

Akademiska högtider äger rum en gång om året vid Linköpings universitet. Då får nydisputerade doktorer ta emot yttre tecken på sin nya värdighet (doktorspromotion) och nya professorer insätts i sitt ämbete (professorsinstallation).

Ceremonin inleds alltid med ett tal av rektor och därefter installation av de nya professorerna och eventuella förtjänstmedaljer delas ut.

Professorsinstallationen

Installationen av nya professorer har med åren kommit att kraftigt förändras. Nya förordningar och en förändrad tjänstestruktur har gjort att ceremonien måst anpassas efter tidens växlingar. Den gamla strukturen med en professor per ämne gäller inte längre. Dessutom har nya typer av professorer tillkommit; biträdande och befordrade. Likaså förekommer det att professorer adjungeras, ofta på deltid och för en kortare period. Den ursprungliga ceremonien som på olika sätt symboliserade att professorn tog sin "stol" i besittning har bytts ut mot en ceremoni som välkomnar de nya lärarna, nytillträdda eller befordrade, till universitetet.

Installationen är en välkomstgest där de nya professorerna tas emot i kollegiet. De som ska installeras sitter på scenen och går fram till rektor. Från och med installationen år 2013 presenteras de med en kort film och sedan installationen år 2000 får de också motta ett diplom.

Promotionen- medeltid och nutid i förening

Om universiteten har den finländske filosofen Georg Henrik von Wright sagt att de vid sidan av de stora katedralerna utgör det mest varaktiga monumentet över medeltidens europeiska kultur. Det medeltida skråväsendet innehöll "universitas magistrorum discipulorumque" – lärarnas och studenternas skrå. De hade alltså, liksom t.ex. tunnbindarna, kittelflickarna och skomakarna, ett eget skrå.

En viktig uppgift för skrået var att utbilda den kommande generation som skulle föra dess kunskaper, färdigheter och traditioner vidare. De lärdas skrå utvecklade universiteten, former och sedvänjor för hur utbildningen skulle bedrivas, organiseras, kontrolleras och garanteras. Mästarbrevet för en hantverkare motsvarades vid universiteten av diplomet över uppnådd värdighet som "magister".

Studentens utbildning baserad på föreläsningar och seminarier kröntes med disputation och examen till magister. Beviset över uppnådd mästarvärdighet överlämnades högtidligen vid promotionen, då magistern togs upp i de lärdas skrå. Först 1872 omvandlades magisterpromotionen till doktorspromotion.

Den akademiska doktorspromotionen inleds med etablissemangets högtidliga intåg i form av en musikaliskt beledsagad procession, vilken har rubricerats som en "rangrulla på ben". Först i processionen går studentövermarskalkarna, ceremonimästaren, övermarskalken och fanborg. I Linköping följs de av universitetets tre fakulteter: Filosofiska fakulteten och Utbildningsvetenskap, Medicinska fakulteten samt Tekniska fakulteten. Sist i processionen går rektor, prorektorer och hedersgäster.

Själva promotionen utspelas i katedern, parnassen, och består i att promotor först kröner sig själv och förklarar högtidligen att hon eller han är av fakulteten utsedd till promotor, kallar fram den som ska promoveras, hälsar vederbörande välkommen och förser henne eller honom med symbolerna för uppnådd kunskap, färdighet och värdighet samt leder den som promoveras över parnassen till den andra sidan.

Insignierna

Lagerkransen kan härledas till Apollon, bl.a. vetenskapens och diktningens gud. Kransen förekom även som segersymbol vid grekernas idrottstävlingar och vid triumftågen i antikens Rom. På medeltiden kopplades lagerkransen samman med magistergraden, och har sedan dess använts vid promotioner inom den filosofiska fakulteten, vars doktorer först in på 1900-talet fick rätt att bära doktorshatt.

Hatten symboliserar sedan länge både makt och frihet. I det gamla Rom betydde frigivningen att den f.d. slaven fick rätt att bära hatt. Doktorshatten kan alltså sägas stå för forskningens frihet.

Ringen utgör genom sin form tecknet för vetandets oändliga värld och på samma gång symbolen för den promoverades äktenskap med jungfrun Sofia, den personifierade visheten.

Diplomet, mästarbrevet, utformat efter alla konstens regler, har från början varit av den största vikt som officiellt examensbevis.

Promotioner i Linköping

Den första doktorspromotionen i Linköping ägde rum 1973. De första promotionerna hölls i Domkyrkan och det mesta i ceremonien hämtades från de äldre universiteten i Lund och Uppsala. Ceremonien flyttades 1987 till Konserthuset i Linköping och sedan 2004 firar vi också promotioner i Norrköping.

Förnyelse

Sedan 1995 års promotionsfest är det sceniskt tydliggjort att det är fakulteterna som promoverar sina doktorer genom att separera de tre fakulteterna såväl i processionen som på scenen. Till den tydligare tredelningen har kopplats en konstnärlig utsmyckning i form av en installation över scenen, tre processionsstavar och tre nykomponerade fanfarer. Strävan har varit att koppla samman den medeltida traditionen med nutida konstyttringar och ett modernt formspråk. Musiken under ceremonien är ofta svensk och representerar i hög grad "vår tids musik".

Den installation som finns över scenen har utformats av universitetsadjunkt Mats Nåbo. Han är formgivningslärare vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI ). Han har likaledes skapat de processionsstavar som bärs av representanter för fakulteterna. Vid framställningen av stavarna har hantverkare knutna till Östergötlands Läns Hemslöjdsförening medverkat. Trähantverkare Sven Johansson har tillverkat stavarna.

Parnassen har formgivits och tagits fram av Anders Narbrink, verksam vid Estetiska institutionen, och Mats Nåbo. Parnassen pryds av inskriptionen "Semper sint in flore" – Må de alltid blomstra, samma text som finns på universitetets förtjänstmedalj. Texten är hämtad från den kända studentsången "Gaudeamus igitur". De vävda banden på parnass och processionsstavar är vävda av Ulrika Liljegren.

Fanfarerna för fyra trumpeter är komponerade av director musices Hans Lundgren. Medicinska fakultetens fanfar är betitlad "Livet". Kromatiska skalor beskriver cirkelrörelser av perpetuell karaktär. Filosofiska fakultetens "Tanken" har en tydlig horisontellt linjär struktur med snabba ansatser och en vilsam harmonisk grund. "Naturen", Tekniska fakultetens fanfar, är uppbyggd av fragment i en ganska fast yttre struktur som hålls ihop av kvart- och kvintklanger.

Symbolerna

Idéarbetet till utformningen av såväl scendekorationerna som processionsstavarna utgår från de av tidigare director musices Hans Lundgren nyskrivna fanfarerna. I samtliga fall har cirkeln, linjen och kvadraten använts som symboler. Cirkeln är här sinnebild för Medicinska fakulteten, linjen för Filosofiska fakulteten och kvadraten för Tekniska fakulteten. Dessa element utgör teman som tolkats och varierats i de gestaltningar som presenteras.

Cirkeln hör till mänsklighetens äldsta symboler. Den kan ses som tecken för solen, livet, ägget och kroppen. I de flesta kulturer brukas den bland annat i betydelsen det ursprungliga och ses också som sinnebild för totalitet. Klotet är cirkelns tredimensionella motsvarighet. Det är en omslutande, skyddande och organisk form, som lånat mycket av symboliken från cirkeln. Den röda färgen förknippas med solen, livet och kärleken. Summan av detta kan därför förbindas med Medicinska fakulteten.

Linjen är en mycket ursprunglig form, kanske det första grafiska spåret av en mänsklig hand med ett ritande verktyg. Den kan uppfattas som en rumslig riktning, i överförd bemärkelse även tankens rörelse. Men vi kan också se linjen som en gräns som delar och avgränsar. I detta finns en enkel ansats till ett intellektuellt resonemang. Vad som finns på ena sidan ställs mot något annat. Att kunna kategorisera är av avgörande betydelse för ett analyserande samtal. Den gröna färgen ges här betydelsen av natur, liv och glädje. Linjen som står för både rörelse och avgränsning brukas i kombination med den gröna färgen som symbol för Filosofiska fakulteten.

Kvadraten, som i flera kulturer symboliserar marken, jorden, gavs som hieroglyf betydelsen förverkligande och materialisering. Kuben står för stabilitet och orubblighet. Vi kan också se kvadraten och dess tredimensionella motsvarighet kuben som representanter för den av människan med konst och skicklighet (techne) konstruerade formen. Mycket av våra materiella konstruktioner bygger på denna grundidé, i varierad form som volym eller rum. Blått kan vara symbol för beständighet och storslagenhet, men också för den oändliga rymd i vilken vi gör våra konstruktioner. Kuben och den blå färgen ger oss här symboler för Tekniska fakulteten.


Sidansvarig: camilla.smedberg@liu.se
Senast uppdaterad: 2016-05-20